Igår träffade jag en mycket fin vän över en pratstund vid vattnet, och vi hade solen med oss. Iband behöver man bara prata om livet och om allt och inget. Det var iallafall väldigt härligt att sitta där på bryggan och få pumpa ur sig allt som snurrar i huvudet. En annan sak som jag fått mig en tankeställare om här på semestern hos bästis är att inget jobb i världen är värt att slita sönder sin kropp för. Läste något citat någonstans om att " take care of your body, it's the only place where you will live your whole life ", något i den stilen. Det stämmer! Jag har alltid varit en jobbmänniska, känna att jag gör något meningsfullt och gör någon nytta någonstans. Pengarna jag tjänar är en annan sak. När jag jobbar så mycket som jag gör i perioder BEHÖVER man få göra något man mår bra av . För mig är det att resa. Jag jobbar " sönder mig " ända fram tills hjärtklappningen, migränen, ont i kroppen, och vid överskriden gräns ( ikke ofta men en varning ): näsblod. Detta drog jag på mig fram tills cypern och semetsern kunde inte komma mer lägligt ! Nu är jag åter uppvilad och mår bra. Och det var längesedan jag var såhär lugn i kroppen. Det är ofta jobb till överskriden gräns, och förra våren var jag nära till blödande magsår, och jag vet inte hur många gånger jag ätit tabletter för magkatarr och så vidare. Men åter till måsten. Det är så synd att jag som jobbar mer än kroppen orkar och mer än tiden räcker till på tre extrajobb, ska få höra att jag är " bortskämd " för jag bara reser å shoppar å äter gott ute.  Jag.blir.så.trött.

 

Fine, jag har en enormt bra boende-situation, där jag inte FÅTT betala för mig, men som jag nu kommer få göra. äntligen. Jag kommer alltså betala "hyra " som vilken student som helst som bor eget. Sen, fine jag shoppar, men det är OM jag har tjänat bra den månaden, aka jobbat mer vad som är lagligt. och det jag köper är inte alls dyrt. jag skulle aldrig gå iväg och köpa EN tröja tex med något dyrt märke. det finns inte i min värld. jag köper kläder jag gillar och trivs med och som inte är alltför dyra . ofta HM. sen angående resor. Jag skulle vilja tala om för dessa personer som uttrycker sig på detta sätt HUR jag mår, vilken panik som uppstått i kroppen de senaste tre åren, för jag avbröt mitt london-liv och valde att stanna i sverige. Jag skulle återvänt men valde att lyssna på folk här hemma och stanna kvar. Denna panik och ångest har följt mig sedan sommaren 2010 , alltså tre år nu. Idag har jag väl accepterat någon form av ett liv här och jag är OK med det, men inte mer. Varför ska man vara OK med sin tillvaro när man kan få känna lyckorus flera dagar i veckan?? Anyways, att resa är MIN avkoppling, en resa som jag köpt för MINA pengar som jag jobbat ihop genom att jobba arslet av mig på mina tre olika jobb. det är en längtan att få räkna ner. En motivation till att orka kämpa vidare. Tro mig jag stortrivs på alla tre av mina extra jobb så absolut inte jobbigt att åka till jobbet! Men jag skulle någonstans vilja vara en " normal" student som går till skolan, går hem och inte göra något. MEN jag är inte en sån person, har aldrig varit. Jag minns inte ens längre när jag hade en termin då jag inte jobbade extra utaför skolan ( som förutom detta är heltid). Jag är aldrig ute efter att skryta eller att folk ska tycka synd om mig, vad vinner man på det ? det här är mitt beslut, mina ideer, mitt liv, min ork, mina val- så varför försöka gnälla för att få medlidande från andra . var är logiken i det ? Men tydligen tolkas jag av folk att jag skryter. OM det nu var så jobbigt, skulle jag väl säga ifrån ett eller kanske två av mina tre jobb?  Allting här hemma ska alltid vändas till det negativa. det är så synd !  Ja, när jag jobbat mer än min gräns tillåter , då är jag trött, jag orkar inte vara social, jag blir arg när folk tjatar på mig. men min kropp orkar helt enkelt inte, å andra sidan skapas mer energi än någonsin inombords för att man hjälper andra människor. Jag har ett fåtal fina människor som förstår mig, och som även stöttar mig i mitt beslut med att flytta nästa sommar, och inte vänder det till att jag skryter, tror jag är bättre än andra, eller bara vill ha uppmärksamhet.Återigen är detta MITT beslut, MIN vilja, MINA funderingar, ingen annans.

 

Tack för din tid att läsa och jag hoppas nu ni förstår. Jag är samma person, bara väldigt ofta en trött person.