"Mitt humör är så himla skumt. Det slår över så snabbt. Jag kan gå från att må riktigt bra till att må skit på en halv sekund. Vad är grejen med det? Ibland börjar jag skratta åt mitt beteende. Den enda som skulle räcka skulle vara att jag träffade en vän så skulle allt bli bra, men istället så isolerar man sig och sitter som ett liten uggla hemma och tänker. Jag har alltid känt mig depressivt lagd. Alla i min omgivning säger alltid "du är alltid deprimerad" och så är det ganska ofta. Men jag har kommit fram till en sak. Jag sätter nog omedvetet mig själv i den situationen med flit. Jag blir mer kreativ då och finner driv i det. Att känna saker,motgångar. Dynamiken av känslor behövs,annars stannar jag till. Vissa människor mår liksom alltid bra. De ligger på medelgränsen hela tiden. Sånt funkar inte för mig. Jag mår 80% dåligt, 20% bra, och har varit så i större delen av mitt liv. Det är inte kul, men det är inte dåligt heller. Man hittar så mycket i det, man drivs av det. Jag får panik när saker går för bra, sånt är läskigt. "

WORD!!!
Stolen from ana gina blog.